”I need a baby, man. can you fix me one?”/ babyjunkie 14-20 years old.

bebishysterin håller i sig och snart sticker jag en skruvmejsel i örat och häller syra i ögonen så jag slipper bli hjärntvättad av samhället. Överallt är det stora magar, nya produkter, skvaller, bebisar, tips och trix, bloggar, bilder, frågeställningar och billiga barnkläder.
Barn som får barn, ungdomar som får barn, nyvuxna som får barn, vuxna som får barn, medelålders som får barn, äldre som får barn. ALLA får barn, till och med dom som inte vill ha barn verkar drabbas.
”ännu en gravid tonårsblogg”, ”15 och väntar mitt sjuhundraelfte barn” och ibland slänger vi in en pappablogg med.
Jag har inte blivit jagad med högaffel än tack vare mina inlägg men nu kommer jag antagligen få hela mammaligan på mig. Innan ni laddar vapnen och gör i ordning snaran så vill jag påpeka en sak.
Jag tycker om barn, jag blir glad inombords när jag ser en vuxen kvinna med en mage som lyser nytt liv. Några utav mina gamla barndomsvänner har de absolut vackraste barnen jag sett i hela mitt liv och jag skulle aldrig få för mig att ifrågasätta deras uppfostran då jag vet att barnen har det helt gudomligt bra i deras händer. Så jag är inte ute efter att jaga gravida med silvertejp och slagborr och förespråka abort, absolut inte! MEN…

Jag vill utan inflytande från samhället låta min kropp och själ bestämma själv när den vill ha barn. Jag vill låta mig och (den blivande) pappan till barnet få komma på själva att vi vill ha barn. Jag vill slippa höra ”är det inte dags för dig snart?”, ”du blir inte yngre direkt”, ”du skulle bli en sådan bra mamma!”.
först och främst, innan jag tänker på barn så vill jag ha en stadig relation, en mer än fungerande ekonomi, ett fullt tillfredsställt ungdomsliv och bra förutsättningar för framtiden. Second, jag har precis fyllt 21 och har ett helt liv på mig att ”inte bli yngre” på. third, jag vet att jag kommer bli en ruggigt bra mamma, spank you very much.

Ting som irriterar mig gällande föräldrar, gravida och uppfostran idag;

• gravid flicka 15+ utanför gallerian som håller i en cigarett och ber pojkvännen köpa ut sprit på bolaget. Hunters mark, send pet, chimera shot och volley-rape of doom på er, idiotjävlar! (jag är nörd, för er som inte förstod tidigare mening så är det i princip mordförsök på gravid flicka 15+ som röker osv.)
• rosa fjortisblogg som en dag blev rosa fjortisblogg i Vecka.3 ”ännu en ung och gravidblogg”.
• när bilderna på barnen tar över internet. (ni har vackra barn, men jag vill se hur du ser ut, vad du har gjort idag, hur din sambo mår, vad du har köpt. försvinn inte bakom bilderna på era barn! Jag vill veta hur NI mår också)
• överbeskyddande uppfostran. Låt barnet leka utomhus så han/hon bygger upp ett immunförsvar. det är inte hälsosamt att leva på antibac!
• Grupptryck. Det handlar inte om att snatta, följa mode, våga gå till third base med nya killen. det är graviditet vi snackar om. SLUTA uppmuntra och hjärntvätta icke gravida. Vill man föröka sig så gör man det.

Det finns säkerligen mer, men jag orkar inte.
Slutligen en ganska lång avrundning i vanlig ordning;  ja givetvis vill jag ha barn. Jag har vetat att jag en dag kommer/vill bli mamma sen min barbie och min actionfigur fick barn när jag var 6 år gammal. Mitt liv i dagsläget har inte förutsättningarna för att ens tänka på barn och det är ingenting jag sörjer. Jag strävar inte dagligen efter att ändra min vardag till en bra ”bilda familj”-grund. När jag var yngre så var 21åringar fortfarande unga och lekte av sig, ”levde livet” och planerade inte barn förrän mot 26+. Nu föds man med ett graviditetstest. ”skaffa barn och bli mormor på köpet!”
Vissa unga föräldrar har den mentala mognaden och moralen att klara av ett föräldraskap och jag önskar er all lycka i världen, men många idag är INTE redo för barn. När jag var barn var det furby’s/tamagotchi’s/robotdog’s, när jag var lite äldre var det katt/hund/råttor/marsvin/fiskar. Nu är jag nyvuxen och nu är det barn. Det är sinnessjukt.

Är jag gammalmodig? Ser nutiden ut såhär? Förväntas det att man skaffar barn något ynka år efter att man tagit studenten? Kommer jag senare i mitt liv få höra ”oj vad sent du blev mamma!”. När jag var yngre tyckte jag att åldern 25-30 verkade vara en bra tid för att odla smått, har jag haft fel?

Jag passar på att säga det här med då det ändå kommer att bli debatt bland kommentarerna annars: Blir jag med barn i dagsläget så kommer jag göra abort. Jag tycker inte att ett nytt liv ska vara oväntat och oplanerat. ett barn är inget impulsivköp. Åter igen, hade jag haft jobb, pengar, bra boende, en partner som är på samma nivå gällande att bilda familj – så hade jag antagligen inte gjort en abort. Men nu ser det inte ut så. Är jag en dålig människa som skriker ”ABORT!” i dagsläget? mycket möjligt. Men en jävligt bra förälder då jag månar om mitt framtida familjeliv.

När/om jag väl blir gravid kommer det inte startas en blogg i det syftet. ni kommer antagligen få läsa här; ”jag har varit som en berg och dalbana i flera veckor nu. ena stunden är jag jättefjollig och lycklig för att i nästa skrämma slag på alla fabeldjur som blivit påhittade. Det kan ju dock bero på att jag är gravid. Så, jag hade tänkt yngla av mig. nog om det, har ni SETT bensinpriserna nu för tiden!!?”

DIN ÅSIKT!
Vad är dina tankar och åsikter om de ämnen och frågor jag ställt idag?
Har du funderat på barn? Är du förälder? Din syn på uppfostran? Vad anser du om dagens graviditerer, är det en hysteri eller förändras normerna i drastisk takt? Ska gammalmodiga rebeller (som jag själv) inse den nya generationens fortplantningssystem och ge vika för vår arts evolution? (woho vad häftigt det lät!). Har jag utelämnat något om ämnet som borde upplysas? Kommentera folkz!

En levande reklampelare

För ett litet tag kollade jag mig i spegeln.
Jag var fullt upp med att stressa sönder mig för att jag inte hittade en sminkplutt som man tydligen behöver under ögonen.
När jag stannade upp och såg min krigsmålning så kändes det nästan som ett uppvaknande.
Istället för att fortsätta klistra på den sociala masken så tvättade jag bort grunden och gick till sängen istället.
Där lade jag mig och började fundera.
Är jag en vandrande reklampelare för till dagens ungdom? Har jag delat ut flyers så mycket att jag börjar tro skiten jag jobbar med (för att vara metaforisk, jag skulle aldrig arbeta som det, om man nu kan kalla det arbete)?
När jag igår var inne i stan så såg jag bara människor som trodde att dom var trasiga och i ett desperat ryck försökte laga det.
Jag ville  ruska om dom och skälla på dom;
- laga inte det som inte är trasigt!
Nog för att jag hade en någorlunda koll på hur korkad mänskligheten är, men när vi lurar oss själva till total robotstyrning så måste det väl ändå vara nog?
Jag såg mig själv innan jag trillade ner i grytan, jag måste komma ihåg att tacka mig själv senare.
För några dagar sedan såg jag en kvinna i en park. Hon dansade till hög musik och hon log med hela kroppen. Hennes sätt att röra på sig, prata, dansa, le, skratta, allt hon gjorde gav mig goda vibbar. Jag tror nästan att jag blev lite förälskad. eller så blev jag kär i hennes utstrålning, hennes frihet var enastående!
En sådan sinnesfrid är något som jag önskar alla här i Sverige (och övriga världen), jag tror absolut att vi alla skulle må så mycket bättre då. Å andra sidan vet jag egentligen inte alls hur kvinnan i parken mår. Hon kanske är ett vrak! Men jag tycker bättre om henne när hon är en harmoniklutt för mig som lyser starkt. punkt slut.

Här om dagen fick jag en trojan på min dator. Jag knäckte fingrarna och började sedan för allt jag var värld att ta bort den. Det var ett ganska hårt arbete men när jag var klar så var jag nöjd. Jag hade sparkat ut trojanen så det stod härliga till. Lite kaxig var jag, ”muckar du med min dator så muckar du med mig, asshole!” var väl i stort sett budskapet i det hela.
Om jag ska vara djup och omöjlig så kan jag se vissa paraleller mellan den sociala normens krav på människan och en trojan.
Den kommer in i ditt liv, går igenom allt, kopierar, stjäl och förstör för dig.
Det man behöver göra då är att sparka den hårt som fan i pungen, skalla sönder pannbenet på den, spotta lite och säga något schwarzeneggerhäftigt som ”jag är copyrightskyddad, baby”. I det stora hela krävs det inte så mycket. Jag tänker i princip bara sluta leva i ett kommersiellt överflöd. Jag behöver inte 7 olika sorters handsalvor (vilket jag inte har, jag försöker skapa en poäng), jag behöver inte maniskt smörja in mitt ansikte för att ha porslinshy, jag behöver inte ha alla kosmetikaprodukter, jag behöver inte bidra till dagens hyckleri på något sätt. Jag behöver inte heller göda slabb och slarv som finns i dagens snabbmatsresturanger eller gatukök. Jag behöver egentligen inte göra någonting som jag själv inte känner för. Det behöver inte du heller. Vill du ha ditt läppglans, köp det. Vill du dämpa dina cravings för en whopper, köp den. Jag vet att jag kommer göra det jag med,  jag tänker inte bli levande revolthippie.

MEN (-som Tony Irving säger-)

Jag tänker försöka sluta att föda kommersen i vårat land. Jag tycker inte om att jag åter igen har tappat bort mig själv. Det var aldrig meningen att resa tillbaka till Babylon. För det är vad dagen har blivit, ett Babylon som vi inte kan ta oss ur. Så nu går jag vidare, igen.
Jag vågar försöka vägra kommersiellt överflöd, vågar du?
mina pengar behöver inte gå till skit jag egentligen inte behöver. Idag gör jag ett val. Det finns inget som är trasigt, det finns inget som behöver lagas och min lycka är just det, MIN.
Vad gör mig lycklig?
Det är inte materialism, godkända samhällsnormer, sjuka ideal eller total hjärntvätt.
Det som gör mig lycklig är perfekt blandad svartvinbärssaft med stora isbitar i ett brett glas, höga skratt från vänner, känslan av att få ha tränat för min egen skull, när en unge äter en snorkråka och hennes mamma säger ”SLUTA” och barnet bara fnittrar och fortsätter gräva i näsan, tussilago eller när en väns jacka och tröja går att dra ihop till en.
-Sådant gör mig lycklig.
För mig är det dom små sakerna i livet som betyder någonting och nu är det dags för mig att börja uppleva dom igen.

Jag kom på det på pendeln hem, ”Trasig, skriv blogg om, slut på det här nu! NU!” är vad som står på handen. Jag använder mig själv som en levande post-it lapp ibland.
Lyssna på Kapten röd – Trasig.
Om ni skakar på huvudet och skrattar åt texten, lyssna åtminstone på musiken, för den är skön. Texten är lite dit jag vill komma, kanske inte lika militant, men lite.
Ja, jag tyckte det var roligt att jag hörde låten första gången strax efter att jag diskuterat mina tankar med en vän.
Så nej, jag är inte influerad av en artist, en manipulativ vän eller någonting annat. Jag är (om ni inte redan märkt det) ganska så stark i mig  själv.
Det här är min nuvarande åsikt och det är i dag som räknas. Det här var inte ett sådant bittert inlägg, men det är ett inlägg.