Det var bara en tidsfråga ändå

på med slitna jeans, en topp som sitter bekvämt men ändå förfinar mina former. Svarta kappan sitter perfekt och mössan är på sned. Stora solglasögon för att dölja ett härjat utseende. Jag går på Salas torg som om jag ägde hela staden. dörrarna på systembolaget  öppnar sig för mig och jag går in, tar en korg och plockar ner billig skitöl rytmiskt och med en vana som ger känslan av att jag var med i en musikvideo. Allt flyter på och jag känner mig som en maffiaboss från undre världen. Jag  betalar ölen och går tillbaka till bilen, fortfarande med en jag-äger-hela-jävla-världen-attityd.
Jag sätter mig i bilen och radion spelar Queen. Solen skiner och jag kan inte må bättre. Jag kör iväg med bilen mot Coop, det ska inhandlas hundmat och lite annat viktigt.
Jag är mitt uppe i mig själv när en kvinnlig polis stoppar mig. Rutan på bilen åker ner och hon börjar genast att informera mig om hur viktigt det är med hastigheter och att jag körde 38 kilometer i timmen på en väg som hade hastighetsbegränsning på 30 km/h. Hon ber mig svänga in till hennes kollega.
Jag svär lite i bilen men gör som hon anvisat. Jag stiger ur bilen och ger den väldigt söta polisen mitt körkort. Jag får blåsa och medan hon skriver ut böter berättar jag om att jag är medveten om mitt agerande och att det var dumstridigt men att jag accepterar det. När det kommer till kritan så kan jag inte göra något åt saken ändå. Jag ber dom skriva ut en bot åt mig direkt och jag får påminna Fröken polis om att jag behöver en kopia på vad jag skrivit under på. Bot och kopia ges till mig och jag önskar henne en trevlig helg.
I mitt stilla sinne tänker jag på att om polisen hade varit en man så hade boten inte existerat. Antagligen är det mitt orubbliga ego som spelar mig ett spratt men polisen har jag kommit undan förut. Nåväl, jag sätter mig i bilen och drar på mig säkerhetsbältet. Coop var det ja!
Jag svär lite för mig själv medan jag står i kassan men jag accepterar mitt öde. Jag hade räknat ut att jag skulle ha tillräckligt med pengar för att överleva under April men som det ser ut nu så kommer jag inte ha råd att äta den här månaden heller (och ändå undrar jag hur i helvete jag kunnat gå ner i vikt. Inte raketforskning om man tänker efter, inga pengar till mat ger viktnedgång).
Jag kommer hem och spotify spelar The time (dirty bit) med black eyes peas. Jag knäcker första ölen och under låten sveper jag den medan jag dansar loss totalt i lägenheten.
En vän är med mig och han tittar lite konstigt på mig.
-”jag vill inte lämna dig nu för det är en konstig aura här nu. Det känns som att det smäller snart. du är hur glad som helst men det finns ändå något lurigt där.”
Jag skrattar åt honom, tänder en cigarett och sätter mig vid fläkten. Jag tänker ett tag och säger sedan:
”Jag lever egentligen i skiten. Men jag gräver inte ner mig! När jag är 30 kanske jag har man, barn och hus. Då kan jag blicka tillbaka på mitt ungdomsliv och tänka att jag har fan varit med om en del. Jag lever på botten men det är en erfarenhet, det här livet ger mig så jävla mycket. Det enda jag tänker på är erfarenheten och visheten som kommer att växa från det här. Inga böter i världen kommer få mig nere idag för just idag väljer jag att vara lycklig. Imorgon har jag säkerligen ångest, men det finns ingenting jag kan göra åt saken så varför gräva ner mig? Ikväll festar vi!”

Så nu när jag tänker tillbaka på det så håller jag kvar vid mina principer. Varför ska jag inte acceptera mina böter, att jag åkte fast? Gör man något olagligt och åker fast så ska man ha åtminstone den självrespekten att man står fast vid vad man gjort. Åker någon fast för grovt narkotikainnehav så ska denne stå för det. ”yes, jag har droger på mig. Gör ett pissprov på mig med för det finns både det ena och det andra i kroppen med” och bara acceptera. Är man inte beredd att ta konsekvenserna av sitt agerande så är man enligt mig en korkad människa. Jag är egentligen tacksam över att det bara blev fortkörningsböter på 2000 kronor. Jag hade inget bälte på mig, det fanns mediciner i kroppen (får inte köra bil på dom) med mera. Jag kommer med största sannolikhet inte kunna äta något den här månaden och jag kommer även behöva sälja materiella saker som har något magnifikt värde till mig för att överleva men fan, mitt liv är åtminstone ett äventyr!
(sidnotis: hur kan jag leva utan mat? – Piller. vem fan behöver mat om man knarkar ner sig i sömnpiller och sover bort svälten? Min magsäck har nog krympt till minimum nu, men hey inte fan lider jag för det)
Jag väljer att vara glad och skratta åt det. Jag höjer min flaska med öl och utbringar en SKÅL! Så skål för skitliv och skål för onödig dumhet. Skål för vänner som älskar en trots dumheter man gör och skål för socialbidrag och försäkringskassan. Skål för konsten att älska misär och skål för den fria viljan att kunna välja att vägra se problem i livet.

Så ha nu en underbar helg och lev.

As life gets longer, awful feels softer.
Well it feels pretty soft to me.
And if it takes shit to make bliss,
then I feel pretty blissfully.

ps: förlåt Mamma för att jag lever på bidrag, kör för fort, blir tagen av snuten, knaprar piller som lördagsgodis och att jag röker inomhus. Jag blev nog inte riktigt som du hade tänkt dig men till mitt försvar så har jag riktigt bra dagar jag också. Besides, du måste älska mig ändå för jag är din dotter. Lika för alla och jag älskar dig med. Hur illa det än är så är jag ditt lilla tigeröga. Ska jag vara elak så kan jag även säga; vad hade du förväntat dig? I’m livin” the dream, but I never said it was a great one. Ds.

”Jag är för gammal för sånt här”.

För någon enstaka dag sen så fyllde jag 20 år. Från alla möjliga håll fick jag höra vad som förväntades av mig på den stora dagen. Dels skulle jag handla på systemet och börja headbanga febrilt i kassan och skrika HELL YEAH! när kassörskan frågade om ID-kort, sen skulle jag även supa så hårt att hjärnan till slut imploderade av för hög alkoholhalt i blodomloppet.För varje sak jag fick höra så kliade jag mig i huvudet och försökte få fram ett svagt skratt medan tankarna cirkulerade i huvudet;
”jag som bara hade tänkt röka vattenpipa och dricka kaffe ikväll”.  Sen fortsatte jag att fundera, under första tiden av mina tonår var målet att få köpa sprit på systemet, det var stort! Som mina vänner och jag tjatade om denna jävla butik. Detta gjorde att jag funderade vidare på hur mina tonår över lag hade varit, på dom som gått bort, dom som jag träffat på vägen, allt vi sagt, allt vi gjort, allt vi sagt att vi skulle göra men sket i, och så vidare.

Jag bet mig lite i underläppen och tänkte att allt tjat om systemet och allt dumpurjotrånande i alla dessa år ska inte ha varit förgäves. ”Okej, jag köper väl en öl då. Bara för sakens skull”.  Jag puttrar in på bolaget i beiga tofflor, stora, pluffsiga shorts, myggbrillor, ruffsiga dreads och allmänt svettig. Jag hade bestämt mig för finöl och när jag väl kom fram till hyllorna så blev det svårt. Där stog mina kära vänner newcastle, guiness, hobgoblin och alla deras bekanta. Jag beslöt mig för att ha en mindre tillställning och bjöd ner hela gänget i varukorgen. Jag gick bort till kassörskan och betalade, inget headbangande. Men jag fick ett ”grattis”. Jag log och tackade, betalade för mina småttingar och gick.

När jag gick där med den klirrande påsen så kom jag på att det faktiskt är skönt att kunna dra och köpa några öl utan att behöva be någon annan. När jag var 14-16 drack jag helvilt och ibland var det ett rejält never ending quest att få tag på skiten! Nu kan jag strutta in, punga ut och sen av med kapsylen och njuta, om jag känner för det.

Beträffande den obligatoriska röjfesten när man fyller 20 så känner jag mig för gammal för det. Jag har förstört mitt partyhumör med spendrups guld 7,5%, sofiero, Norrlands Guld och massa andra knasigheter. Andra Får hemskt gärna dricka ett dussin av dom på samma kväll och spy ner en kaktus eller 7, men jag dricker mig gärna hjärnfjantig med baktanken ”åtminstone så drack jag snyggt. Tack newcastle, tack Guiness, tack bärnstensölen, tack som FAN hobgoblin” . Nu ska jag inte överdriva mitt åderbrock, nog fan kan jag bli störfull, men det vore synd att bli det på sån fin öl och varför dricka kittylitteröl när man kan dricka finare sorter? ett bra moment 22. Men fine, ge mig alkohol och jag kan bli packad, jag är inte omöjlig.
Men nog känner jag dom grå tinningarnas charm växa lite när jag tänker på alla fylleslag som varit, alla inbjudningar osv. Lite gammal är jag nog, faktiskt. För att dra tillbaka ryggskottet lite så kan jag känna att min 20′e födelsedag kändes lite som ett Level up. I’ve gained a level, I’ve got access!  jag kan loot’a bäst fan jag vill. +exp! Så lite glad är jag, mer är det inte.

Något som jag däremot aldrig kommer bli för gammal för är enorma butiker. Jag var på IKEA  vid Kungens kurva idag, vilket var ett mindre äventyr. Det är så stort att man blir förvirrad för mindre. Jag tycker om IKEA för där finns det små installationer, det känns som att man går in i någons kök, vardagsrum och liknande. Men det absolut bästa med det stället är barnavdelningen. Där finns det Alice i underlandet-liknande möbler. Hade dom varit lite större så hade det inte varit något snack om saken, då hade jag varit ägare till dom. Men tydligen är jag för gammal för små garderober med enorma handtag eller små stolar med feta hästben till fötter. vad vet jag?
Något mer som är roligt är att på varje våning så finns det som en liten nedgång till mitten av våningen. Har man en tung kundvagn så åker den jättefort nerför den där gången. Det pirrar lite i mig varje gång jag går i sådana, jag vet inte riktigt varför. Det känns så busigt att stå emot kundvagnen, eller varför inte hatscha ner i lite för snabb fart för att sedan snabbt stoppa med foten så man inte kör in i någon unge. Det är lika roligt att gå uppför gången då man måste trycka på kundvagnen lite extra, det känns lite som att man är för liten för allt. Lite barnkänsla över det hela.
Det som ändå är NÄST BÄST på hela IKEA, är när man är klar och ska gå ut. Själva utgången är snurrdörr. men det är inte en snurrdörr utan två på raken. Det känns så TV-spelsaktigt att gå igenom dom. Tänk om man fastnar?! då förlorar man ett liv och får börja om från början, för man kan inte quicksave’a. En liten adrenalinkick får jag varje gång jag går igenom dom. Jag tycker det är spännande, fruktansvärt spännande. Samtidigt har jag en liten ”ååh vad jobbigt!”-känsla över utgången med. För tänk om något skulle hända? Då blir folk griniga och det tar tid och och och och och…
Men ibland ska man inte behöva orka bry sig om alla andra. Så jag tillät mig att vara överlycklig när jag gick ut från IKEA.
Nu är jag hemma i lilla huset igen och är nöjd över mina inköp. Det är kanske inte mycket för världen, men för mig betyder det en hel del. Allt är i rullning nu, snart är det dags. Nu ska jag däremot göra sådant som gamlingar kan göra ibland. jag ska sätta mig på verandan med en kall öl i handen, som jag själv köpt, och bara njuta. För sånt kan man göra när man är gammal. And that’s a good thing.