Murmeldjurs- eller spädbarnsfitta?

 

Det här med hår på fittan..
(musslan, blomman, snippan, underlivet, vaginan ~kärt barn har många namn skriver jag och samlar poäng från alla militanta feminister)

För X antal år sedan så var det inte tal om att raka sig där nere. Det fick växa fritt så som evolutionen hade tänkt sig från början. Men senare var vi människor tvungna att tycka till om moder jords skapelse, vara med och peta,höhö.
Nu är det naturligt att vara renrakad. En kal fitta är det nya fräscha. Naket blir aldrig omodernt.
Men varför?
Jag rakar mig, min fitta är så skinhead den kan bli. Starka åsikter och rakad. Men efter några dagars diskussion med en vän så började fundera på varför jag egentligen gör det. Jag drog igenom alla klichéer som fanns i jakt om att hitta något som dolde min förnekelse.
”Det är mer estetiskt tilltalande med ett naket underliv, jag känner mig ohygienisk med massa hår, män gillar den helrakad.”
Wait a minute:
estetiskt tilltalande? Sist jag kollade min fittas agenda så hade hon inte någon världsturné inplanerad där hon visar upp sig för miljontals människor. Vilka ska sitta och beskåda mitt underliv till den mån att den ska tilltala någon estetiskt?
Lägger vi lite fakta på bordet med så är det mer hygiensikt att ha en hårig mussla. Kvinnors darling downstairs har ett eget liv. Ph-värden som växlar och den behöver skydd mot många saker och där hjälper det att vara utrustad med ett behårat försvar. Dels skyddar det mot ytliga porrfilmsrunkande småpojkar iklädda ”jagärenman”-kostym, dels mot ändring i Ph balansen. Kvinnors underliv vill ha hår på sig annars blir de irriterade. Röda prickar förstör stämningen, -Även om det finns medel från just sådant. Har du hår är du hygiensik, nyttig, ptja en mer ekologisk fitta kan du inte få..

Nu kommer vi in till den dryga och omtalade biten. ”män gillar helrakat”. Efter år av provokation så har jag lärt mig att man muckar fan inte med militanta feminister, så jag ska försöka låta bli att trampa på dom tårna åtminstone.
Jag tycker det är fint med en helrakad vagina, I do. Men porrindustrin besudlar och förstör den visuella konsten med att få se en helrakad fitta. Det ser ut som kvinnorna leker DJ på en mörbultad lönnbiff, not cool. Det leder till avsmak hos mig och jag kan inte se annat än en naken, liten, rädd, skakande spädbarnsfitta.
Jag kan i ärlighetens namn säga att jag rakar mig endast för att behaga de jag eventuellt kommer att idka samlag med. Jag tycker det är fruktansvärt drygt att raka mig.
Det är ansträngande, livsfarligt och akrobatiskt jävla omöjligt att raka sig till perfektion. De ställningarna jag använder för att raka mig där nere kan jag inte ens återskapa i sovrummet! -men fint blir det i slutändan. Skam den som ger sig.
Alternativ 1: hitta en partner som vill raka dig?
svar: En man, en rakhyvel, en fitta = över min döda kropp.
Det spelar ingen roll hur mycket tillit den mannen har från mig, jag ser hellre att han pullar mig med en jävla handgranat. Majoriteten män vet inte ens hur de ska använda sin egen kropp för att få roliga saker att hända där nere, varför addera ett rakblad till den ekvationen? -Nej, fuck that!
Alternativ 2: Vaxa dig?
svar: Där jag bor finns inget ställe att gå till och jag har inte riktigt den pondusen att vaxa mig själv, jag är inte självdestruktiv (nog för att gillar smärta, men någon gräns får jag fan ha). Att åka till Uppsala/Stockholm med jämna mellanrum för att låta någon vaxa mig har inte min plånbok råd med. Men Gud vet att jag vill.

Jag ser det som såhär; Gör vad du vill men ett tips är att vad du än väljer så gör inte ett problem utav det. Vill du vara orakad så var det. Ska du ha hjärnspöken över hur du ”borde” se ut från början? Ologiskt. Rent sexuellt då, hur tacklar du problemen med männen?
Engångsligg: Du behöver aldrig träffa honom igen. Antingen blir du ihågkommen som bruden med buske på snippan eller bruden som var bäst i sängen. Inte hela världen egentligen?
Partner: Har du en relation med en man vars viktigaste uppgift är att se till att du är helrakad -Byt snubbe, inte rakhyvel.
KK: Han är din vän som du har sex med. Det finns ingen talan, vill han inte ligga med dig så får ni återgå till att lägga pussel…eller vad nu människor gör nu för tiden när de umgås.

Nu till er kvinnor:
Hur gör ni och vad är era anledningar?

Och till er män (och alla andra som tycker om att leka med kvinnors allra heligaste):
Rakat/orakat? Frisyr? ansat? Varför?

Till sist;
-Ingenting är svart eller vitt. Du kan ansa din behåring där nere. Hålla det i trim, som ett reservat eller trädplantage ungefär.
-män har också dilemman, de rakar sig faktiskt också. Även om det inte är alls lika big deal. Jag har inte glömt er, så varsågoda här får ni lite bekräftelse.

 

Edit: En vän skrev på msn och frågade vad jag beslutade mig om att göra i slutändan. Jag kommer nog pendla lite. Jag kan leva med ett murmeldjur mellan benen nu när jag är själv och om jag får för mig att ha sex med någon så sadlar jag om till spädbarnsfitta (medveten cockblock men jag älskar benämningen). Intressesmurfarna runkar ikapp över den här informationen!
Men nu vet ni, så till ”alla” jag ligger med och kommer att ligga med; Vaginaville är städat och rent enbart för er, bara att ni tackar mig på bästa möjliga porriga sätt senare.

En levande reklampelare

För ett litet tag kollade jag mig i spegeln.
Jag var fullt upp med att stressa sönder mig för att jag inte hittade en sminkplutt som man tydligen behöver under ögonen.
När jag stannade upp och såg min krigsmålning så kändes det nästan som ett uppvaknande.
Istället för att fortsätta klistra på den sociala masken så tvättade jag bort grunden och gick till sängen istället.
Där lade jag mig och började fundera.
Är jag en vandrande reklampelare för till dagens ungdom? Har jag delat ut flyers så mycket att jag börjar tro skiten jag jobbar med (för att vara metaforisk, jag skulle aldrig arbeta som det, om man nu kan kalla det arbete)?
När jag igår var inne i stan så såg jag bara människor som trodde att dom var trasiga och i ett desperat ryck försökte laga det.
Jag ville  ruska om dom och skälla på dom;
- laga inte det som inte är trasigt!
Nog för att jag hade en någorlunda koll på hur korkad mänskligheten är, men när vi lurar oss själva till total robotstyrning så måste det väl ändå vara nog?
Jag såg mig själv innan jag trillade ner i grytan, jag måste komma ihåg att tacka mig själv senare.
För några dagar sedan såg jag en kvinna i en park. Hon dansade till hög musik och hon log med hela kroppen. Hennes sätt att röra på sig, prata, dansa, le, skratta, allt hon gjorde gav mig goda vibbar. Jag tror nästan att jag blev lite förälskad. eller så blev jag kär i hennes utstrålning, hennes frihet var enastående!
En sådan sinnesfrid är något som jag önskar alla här i Sverige (och övriga världen), jag tror absolut att vi alla skulle må så mycket bättre då. Å andra sidan vet jag egentligen inte alls hur kvinnan i parken mår. Hon kanske är ett vrak! Men jag tycker bättre om henne när hon är en harmoniklutt för mig som lyser starkt. punkt slut.

Här om dagen fick jag en trojan på min dator. Jag knäckte fingrarna och började sedan för allt jag var värld att ta bort den. Det var ett ganska hårt arbete men när jag var klar så var jag nöjd. Jag hade sparkat ut trojanen så det stod härliga till. Lite kaxig var jag, ”muckar du med min dator så muckar du med mig, asshole!” var väl i stort sett budskapet i det hela.
Om jag ska vara djup och omöjlig så kan jag se vissa paraleller mellan den sociala normens krav på människan och en trojan.
Den kommer in i ditt liv, går igenom allt, kopierar, stjäl och förstör för dig.
Det man behöver göra då är att sparka den hårt som fan i pungen, skalla sönder pannbenet på den, spotta lite och säga något schwarzeneggerhäftigt som ”jag är copyrightskyddad, baby”. I det stora hela krävs det inte så mycket. Jag tänker i princip bara sluta leva i ett kommersiellt överflöd. Jag behöver inte 7 olika sorters handsalvor (vilket jag inte har, jag försöker skapa en poäng), jag behöver inte maniskt smörja in mitt ansikte för att ha porslinshy, jag behöver inte ha alla kosmetikaprodukter, jag behöver inte bidra till dagens hyckleri på något sätt. Jag behöver inte heller göda slabb och slarv som finns i dagens snabbmatsresturanger eller gatukök. Jag behöver egentligen inte göra någonting som jag själv inte känner för. Det behöver inte du heller. Vill du ha ditt läppglans, köp det. Vill du dämpa dina cravings för en whopper, köp den. Jag vet att jag kommer göra det jag med,  jag tänker inte bli levande revolthippie.

MEN (-som Tony Irving säger-)

Jag tänker försöka sluta att föda kommersen i vårat land. Jag tycker inte om att jag åter igen har tappat bort mig själv. Det var aldrig meningen att resa tillbaka till Babylon. För det är vad dagen har blivit, ett Babylon som vi inte kan ta oss ur. Så nu går jag vidare, igen.
Jag vågar försöka vägra kommersiellt överflöd, vågar du?
mina pengar behöver inte gå till skit jag egentligen inte behöver. Idag gör jag ett val. Det finns inget som är trasigt, det finns inget som behöver lagas och min lycka är just det, MIN.
Vad gör mig lycklig?
Det är inte materialism, godkända samhällsnormer, sjuka ideal eller total hjärntvätt.
Det som gör mig lycklig är perfekt blandad svartvinbärssaft med stora isbitar i ett brett glas, höga skratt från vänner, känslan av att få ha tränat för min egen skull, när en unge äter en snorkråka och hennes mamma säger ”SLUTA” och barnet bara fnittrar och fortsätter gräva i näsan, tussilago eller när en väns jacka och tröja går att dra ihop till en.
-Sådant gör mig lycklig.
För mig är det dom små sakerna i livet som betyder någonting och nu är det dags för mig att börja uppleva dom igen.

Jag kom på det på pendeln hem, ”Trasig, skriv blogg om, slut på det här nu! NU!” är vad som står på handen. Jag använder mig själv som en levande post-it lapp ibland.
Lyssna på Kapten röd – Trasig.
Om ni skakar på huvudet och skrattar åt texten, lyssna åtminstone på musiken, för den är skön. Texten är lite dit jag vill komma, kanske inte lika militant, men lite.
Ja, jag tyckte det var roligt att jag hörde låten första gången strax efter att jag diskuterat mina tankar med en vän.
Så nej, jag är inte influerad av en artist, en manipulativ vän eller någonting annat. Jag är (om ni inte redan märkt det) ganska så stark i mig  själv.
Det här är min nuvarande åsikt och det är i dag som räknas. Det här var inte ett sådant bittert inlägg, men det är ett inlägg.