One spliff a day

Det var bara en tidsfråga innan jag tog upp ämnet droger och om sanningen ska fram så har jag tänkt göra det länge men jag väntade bara på någonting som skulle få mig att tända till ordentligt. Det tillfället är här nu. Igår skickade en vän till mig en länk från DN.se’s hemsida som mer eller mindre handlade om cannabis. En artikel ledde till en annan så i det här inlägget ska jag gå igenom två stycken artiklar och givetvis får ni en liten källförteckning i slutet av inlägget. Dags att börja plocka isär den första artikeln.

”Jim glömmer nycklarna och mobilen varje dag.
Slö i huvudet och skjuter upp allt till morgondagen. Så beskriver beroendeterapeuten Lars Ögren cannabis­rökare. ”Korttidsminnet går på lunch”, säger han.
Jim Wremerth, som slutade röka för 19 månader sedan, har fortfarande problem med minnet.”

Först och främst vill jag understryka att detta inte är personligt riktat till Jim Wremerth utan jag generaliserar. Du är nu en offentlig person och då får du räkna med att att människor som jag tar allt vad du är, analyserar det, vänder på det och knullar dig i röven senare. Men se det från den ljusa sidan, hade du inte slutat med dina ”tunga droger” hade du antagligen hamnat i fängelset och ditt anus hade blivit en inkörsport för ensamma, överviktiga och kåta kriminella. Åtminstone om man ska lyssna på beroendeterapeuten Lars Ögren.
Nåväl, till det första stycket nu då.
Vad hade Jim för uppväxt, hur såg hans barndomshem ut och hur hanterade han skolgången? Vad har han för privata, psykologiska problem och vad jobbar han med idag?
Han glömmer nycklar, mobil och snusdosa flera gånger om dagen och har problem med minnet. Han är alltså en väldigt tankspridd människa med koncentrationssvårigheter.
”– Det fick mig att slippa känna känslor och ta ansvar. Allt annat blev mindre viktigt.”
Vad var det för känslor han flydde ifrån och varför var det så viktigt för honom att slippa ta ansvar? Viljan att förtränga känslor och ångest över att behöva ta ett vardagligt ansvar i kombination med koncentrationssvårigheter och tankspriddhet. Det är inte cannabis som gör honom glömsk eller tankspridd, det är hans ADHD. Cannabis är bara en ursäkt (ett verktyg) att få andas ut och ta det lugnt för den här människan. Antagligen för att stressen över att inte klara av dagen så pass ordentligt som förväntas av honom är för stor. Att leva varje dag med frågan ”vad gör jag för fel?” är tung. Vad jobbade han med för 19 månader sedan? Jag säger inte att han var/är en arbetslös bidragsjunkie utan jag vill bara påstå att tidigare nämnda problem i samband med att vara arbetslös och rutinerat gå till Socialkontoret för att be om pengar är en tillräckligt stor stressfaktor för att börja röka på en mer stadig basis. Speciellt om han nu har tidigare nämnda (teoretiska) problem. Enligt artikeln började han röka cannabis dagligen efter ett tag. I’m just saying..

Beroendeterapeuten Lars Ögren säger sitt i artikeln:
”Han tycker att cannabisrökare är svårare att behandla än andra typer av missbrukare, eftersom giftet THC lagras i kroppen och lägger sig som ett klister i rökarens hjärna, i områden som styr minne och kognitiv bearbetning av information. Det räcker att röka två gånger i veckan för att ständigt vara påverkad.
– De har en massa oljor och skit som sitter kvar i hjärnan. Det tar upp till ett år för dem att komma i kontakt med sina känslor. Som terapeut blir man tokig – de bara sitter där helt avstängda med samma gnälliga automatiska tankar.”

Min personliga åsikt är att Lars Ögren borde byta yrke. Att klassa en cannabisrökare som en mer komplicerad missbrukare än en missbrukare som till exempel nyttjar heroin är som att kalla en chiuaua för en farligare hundras än Kaukasisk Ovcharka enbart för att de syns mer i det vardagliga livet och skäller uppmärksammat en hel del. behandlar man dock båda hundraserna ordentligt på rätt sätt så är ingen hundras ”farlig”. Lite som med personer som använder droger. En bra miljö, fin uppfostran och en tuggleksak då och då gör dom inte till en huvudkaraktär från Requiem for a dream.
Det är dock sant att THC kan lagras i kroppen under väldigt långa perioder precis som att om du har svalt ett tuggummi så kan det finnas spår av det i tarmen i flera år efteråt. Men hubbabubba är inte olagligt, trots att det säkerligen finns en artikel någonstans om att det skulle kunna ge ändtarmscancer och du dör! dödsgummi, y’know.
”det räcker att röka 2 gånger i veckan för att ständigt vara påverkad”. Här kan jag nog summera mitt uttalande till ett enda ord; BULLSHIT.
Jag sätter mina pengar på att varenda stoner skulle snaska valfri gubbes kottar för att få tag i gräs som håller en ständigt hög enbart efter att ha rökt 2 gånger i veckan. Att vara påverkad och att ha kvar ämnen i kroppen är inte samma sak. Om du röker vanliga cigaretter 2 gånger i veckan så är du inte ständigt påverkad av nikotin men det finns fortfarande spår i kroppen om att du har rökt.
-”Det tar upp till ett år för dem att komma i kontakt med sina känslor. Som terapeut blir man tokig – de bara sitter där helt avstängda med samma gnälliga automatiska tankar.”
Efter att ha luskat runt på nätet och talat med bekanta kan jag konstatera att majoriteten ”missbrukare” har kommit i kontakt med en hel del känslor tack vare artikeln och jag kan inte för något i världen tro att dessa personer varit drogfria i över ett år.

Hur många personer som går till en terapeut ältar samma sak om och om igen? Majoriteten. Jag har gått hos psykolog i flera år och det är fortfarande samma skit jag pratar om. Anledningen är inte droger utan det har att göra med att ingenting har förändrats sedan första gången jag gick till psykologen. Det är alltså samhället, inte droger.

”Jim som är helt övertygad om att cannabis är en inkörsport till tyngre droger.”
Jim, det är inte cannabis som är din inkörsport. Det är ditt liv som gett dig greencard till the capital of drugs. Han måste arbeta med sig själv. skaffa lite självrespekt, diciplin och principer. Jag skulle kunna få honom att knarka fiskbullar i dagsläget och då skulle fiskpinnar vara inkörsporten till tyngre grejer, så som tonfisk. Mind over matter. Beroende är en illusion, en ursäkt för att tillåta sig vara svag och slussa iväg problemet på något annat.

Det var den första artikeln och jag börjar direkt med att ta itu den andra.

”50 miljoner ska stoppa knarket.
Cannabis ökar kraftigt bland unga killar i storstäderna. Regeringen inleder nu den största satsningen hittills för att få unga att välja bort drogen. ”Vi ska inte vara moraliserande utan bemöta med medicinska och juridiska fakta­argument”, säger barn- och äldreminister Maria Larsson (KD). Andelen unga män som röker cannabis, eller marijuana, i Sverige har skjutit i höjden sedan 2005.”

Först och främst: Newsflash, kvinnor knarkar också. Men behåll illusionen att tjejer är duktiga i skolan, älskar sitt liv som hemmafru och enbart lever i så kallade skyddade miljöer tack vare fäder som hotar bort pojkvänner med gevär.
Vad gäller att bemöta ämnet i fråga med medicinska samt juridiska faktaargument så kommer det bli som att bekämpa eld med mer eld. Den här argumentationen har varit aktiv i flera hundra år och det finns lika mycket faktaargument som talar för cannabis som hos de som talar emot. Jag väljer att inte gå in på för/nackdelar med cannabis för det här inlägget kommer bli tillräckligt långt ändå. Men ge mig lite faktaargument på Cannabis VS Alkohol, that should be fun. Lägg fram lite informativ fakta på hur de länder och städer som har legaliserat cannabis och hur det fungerar för dessa. Ge mig en övertygande statistik på antalet människor som dött av överdosering av enbart cannabis i jämförelse med alkohol eller så kallade tyngre droger. Boyah! För övrigt ifrågasätter jag Maria Larsson’s inblandning i ämnet. Inget går upp mot en minister från KD när det gäller droger, homosexualitet eller abort. Gå och onanera med något religiöst objekt istället för att yttra dina åsikter. Jag skulle personligen vilja pumpa hela KD med centralstimulerande preparat bara för att det skulle vara kul.

”Regeringen satsar nu 50 miljoner kronor på att försöka få ungdomar att välja bort cannabis. Pengarna ska bland annat gå till en kommunikationskampanj om drogens risker och till insatser som ska hjälpa unga på väg in i missbruk.”
Det har ju gått så bra hittills att prata ungdomar ur situationer som inte anses bra eller säkert för dem. ”skolan är det bästa som kommer hända dig så skit inte i den”, ”testa inte alkohol förrän du är 18″, ”du måste använda kondom vid sex…och först efter att du blivit 15!”, ”ha cykelhjälm på dig annars kan du skada dig”, ”stå inte så nära micron, du kan bli förlamad”. Listan är lång och hur stor del av ungdomarna följer vuxnas råd gällande detta? En minoritet. Men kommunicera på, politiker är ju så oerhört duktiga på att förföra människor med fina ord. Själv tänker jag uppfostra mina barn till att tänka själva.

”I den senaste Stockholms­enkäten svarade nära 40 procent av pojkarna i vissa gymnasieskolor i inner­staden att de någon gång hade prövat narkotika – en ökning med cirka 10 procent på fyra år. Runt 90 procent av ja-svaren gäller cannabis, enligt Maria Renström”
Något som de flesta äldre människorna idag inte skulle erkänna för ungdomarna är att de prövat narkotika i deras ungdom med. Runt 90 procent av dagens föräldrar har rökt cannabis och chansen är stor att de fortfarande gör det. Jag personligen tycker att vi borde fokusera på den unga prostitutionen i skolorna istället. Det har ökat något brutalt och det handlar om att tjejerna byter avsugningar med cigaretter. Det här är barn mellan 10-16 år. Tjejer som måste gå med på utnyttjande gruppsex för att det har en skuld att betala. En skuld på cigg, folköl och i vissa fall något så löjligt som energidrycker. Jag ser hellre att min dotter testar cannabis än blir våldtagen i analen tack vare en redbull.

Jag förstår att jag förbryllat många av mina läsare nu och jag bara väntar på en shitstorm av trångsynthet och glåpord nu men jag kan hantera det.

för att tillägga något i debatten så tipsar jag om att läsa artiklar gällande Kofi Annan och hans vilja att legalisera Cannabis. Det är väldigt intressant ur många perspektiv, även om du är för eller emot gräs.

Samt: hade cannabis upptäckts idag hade det varit lika lagligt som alla dessa jävla spikmattor som ska lösa dina största problem bara du använder dessa 2 gånger om dagen. alkohol däremot…

Länkarna:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/50-miljoner-ska-stoppa-knarket

http://www.dn.se/nyheter/sverige/jim-glommer-nycklarna-och-mobilen-varje-dag

Gnäll i en fin förpackning

spisfläkten går på lägsta nivån och jag sträcker ut mina nakna ben mot den bemötande stolsryggen mitt emot mig. Jag drar ner mig lite mot min egna stolsrygg så jag halvligger mot den. Det bildas ett kärlekshandtag vid magen och jag klämmer på biten av överflödigt underhudsfett.
Det verkar som att varje gång jag tittar på mig själv så blir det bara mindre och mindre fett på kroppen trots att jag inte tränar lika frekvent som innan. Något gott kommer åtminstone ut ifrån en nyvuxens misär.
Jag kliar mig på knät innan jag stoppar en cigarett i mungipan. Läpparna är torra och filtret fastnar direkt, jag behöver inte ens ta tag om min pinne med cancer för att den ska stanna kvar. Tändaren förs närmare cigaretten och jag väntar ett litet tag med att trycka överläppen mot filtret och suga in. Munnen fylls av rök och jag för bort cigaretten från läpparna, andas in…och andas ut. Röken letar sin egen väg ut ur mina lungor och jag betraktar dansen som vackert visas innan fläkten fångar stanken. Jag vet att jag inte borde röka inomhus men orken att ens bry mig har sedan en tid tillbaka lämnat mig. För stunden finns det mest bara självdestruktivt tänkande i mitt huvud. Det enda jag har ork till är att trycka ner mig själv i min egna smuts jag själv samlat ihop till. Varför vet jag inte, ”det bara är så”.
När jag var liten slöt jag mig som en mussla och försökte beskydda något som redan i tidig ålder fått repor på sig. Ingen kom in men jag kom heller aldrig ut. Jag ville inte ha kärlek så jag valde att låsa in mig. Nu sitter jag här som 21åring i min ensamhet och vill ha precis det jag avsade mig som barn. Jag funderar ofta på varför ingen älskar mig och jag tror att jag börjar förstå varför.
Det handlar inte om min självsäkerhet, mitt yttre, min intelligens eller något värdsligt trams. Det handlar om muren jag byggde upp utan att ens veta om det som liten. Det är mina signaler jag sänder ut. ”hit men inte längre”. Det stinker ”jag vill inte ha dig och du vill inte ha mig” om mitt osynliga försvarsfält och det är därför.
Mina tänder småtrycker mot filtret och jag suger in mer rök i lungorna. jag använder inte ens fingrarna till att hålla kvar cigaretten. Hela situationen och poseringen jag har vid spisfläkten känns väldigt pundaraktig. Trosor, skitigt linne, dagsgammalt smink i ansiktet, omöjlig frisyr och ett skitigt inre. Lägenheten är stökig och smutsig i alla hörn. mitt sinne kan symboleras med min lägenhet. Aldrig riktigt rent.
Det spelar inte särskilt stor roll hur självsäker jag faktiskt är. utåt sett har jag egentligen allt. Vänner, lägenhet, sex (om jag vill ), bil och all tid i världen. Det är dumt att klaga men vi alla bär på hemligheter. utåt sett har jag det bra men precis som i en av slutscenerna i filmen get him to the greek så säger jag som det är; I’m lonely.

Jag himlar med ögonen och tar ett sista bloss innan jag tappar ner den lilla glöden och det smutsiga filtret i en kopp med ännu skitigare vatten. Jag blåser småhetsigt ut röken och sträcker på mig. Det finns bara problem om man skapar dem. Jag går fram till bokhyllan och rotar fram min dosett med piller och väljer omsorgsfullt ut de minsta för sammanlagt tre kvällar. En söt skara piller som egentligen kunde varit strössel. Jag sväljer dem utan att behöva vatten. Det är inte att jag flyr från någonting utan snarare tvärtom. Jag vet att mitt liv kommer finnas kvar imorgon när jag vaknar (om jag somnar). Jag står bara ut med mig själv och mitt egna medlidande bättre om jag har tunga medicinska droger i kroppen. Imorgon har jag mer energi till att stå ut med samma våndor igen.
Ingen mat på bordet -vem behöver mat när man kan knarka?*
fortfarande samma olyckliga förälskelse -men det är fortfarande en förälskelse och jag är glad över att jag kan känna något över huvudtaget.
lika skitigt hemma - Jag är kaotisk och mitt liv ska inte döljas under blanka golv och polerad diskbänk.
Vänner som inte inser hur bra dom egentligen har det - samt vänner som inte inser hur dåligt dom har det.
myndigheter som hatar mig - det är ömsesidigt.

En dag ska jag ge er en direkt inblick i mitt liv. En dag då jag inte bryr mig över huvudtaget om vem som läser vad jag skriver. En dag då jag inte orkar sopa smutsen under mattan utan låter er få välja om ni ska acceptera skiten eller vända och gå. En dag.

 

Sidnotis: ”du är älskad”-kommentarer är överflödiga och ni har inte uppfattat innerbörden av vad jag ville få fram. Jag tackar för omtanken och jag tycker om er också, men bespara mig medlidande och sympatiseringar (det får jag fint av mitt bittra jag ändå). Tänk objektivt istället och se inlägget för vad det är; Gnäll i en fin förpackning.

 

*Fri tolkning, men jag menade i största allmänhet mina mediciner jag har recept på.