När slutade vi dejta?
Eller finns det en värld av dejting rakt under näsan på mig?
var har 3′e dejtsgrejen, film, vin, spel, god mat och långa samtalskvällar tagit vägen?
När knackar dejtinglivet som så fullproppat fyller varje tv-kanals tablå på dörren? Eller finns det faktiskt bara på tv, har Sex and the city bara varit ännu en påhittad serie och inte en handbok för oss (kvinnor och homo/metro/trendsexuella)?
För nu när jag tänker efter så ser det inte ut så för mig eller många jag känner.
I dagens samhälle så råkar man inte gå in i någon, börjar prata, äter middag i 3 veckor och sen kanske har sex för att ännu senare ha det stora ”är vi tillsammans”-samtalet.
Hur träffas man idag?
1. två stycken i samma umgängeskrets får upp ögonen för varandra och ”hänger”, ser en hemskt dålig film som inte spelar någon roll egentligen, man ”hittar på något”. Så gör man det ett tag. Alla vet att man ses, antagligen ligger med varandra. man hymlar ändå om det och vägrar visa till de andra att man gör det. Sedan blir en utomstående full en kväll och tar upp det på krogen eller på festen och sen kan de två tidigare nämnda äntligen vara ett par.
2. Internet. Din egna ort är för liten och fylld med rykten, för nära vänner, idioter eller något som hindrar dig från att ha i princip en relation med någonting över huvudtaget. Du skapar ett konto lite här och där, väljer den snyggaste personen på ”senast inloggade” och börjar skriva. Idag charmar man med ord på en dataskärm istället för i verkliga livet. Snacket går bra och den ene ska besöka den andre. sexuella anspelningar har redan lagts ut via ett chattfönster och ni båda vet att ni har bra odds att få ligga. Ni träffas, lite stelt men glatt. Ni har sex och sen lär ni känna varandras riktiga jag. Var det riktigt bra sex ni hade och om det inte hände något extremt pinsamt under vistelsen så är ni helt plötsligt ihop.
3. en gammal flamma från en tid innan Facebook och internetberoende då människor var tvungna att ragga i det verkliga livet, dyker upp. Ni har nog inte varit tillsammans tidigare men gnistan fanns där. Det här är inte samma sak som punkt 1, för ni är helt öppna med ert ”hängande”. ta-daah, men fortfarande. ni har sex tidigt i detta jävla ”hängande”.
Vi har skapat ett koncept. Knulla först och prata sen. Alla dryga frågor, livsproblem ja till och med världsproblem blir lösta så fort två människor som inte vill vara singlar längre ligger med varandra. låt honom komma in i dig och din mormor slutar bråka om framtida barnbarn. Låt henne suga av dig så slutar den dryga bruden på stammiskrogen att stöta på dig efter ett glas vin för mycket.
Jag säger inte att jag inte vill ligga, I’m only human, men det handlar inte bara om att ha sex! Jag vill inte gå hand i hand med Promiskuös. Jag ser ingen charm i att ragga köttstycken på internet och bjuda över just for kicks. Bjuder jag någon till mitt hem så bjuder jag in dom för att jag vill ha denne i min närhet. Veta mer, uppleva mer, berätta mer, vara mer. Jag är inte heller den där dumma bruden i en komedifilm som frågar om filmkväll till någon som jag normalt sett inte umgås med och sedan verkligen ser en film. Jag kan spelet, reglerna och alla korten. Jag vet hur man lirar, självklart. Men det är inte det jag försöker få ut i inlägget. Utan var är det där lite mer vackrare? Lite mer stilfulla och lite mer pirrande.
När frågade en person dig om ni skulle gå på en dejt, en riktig dejt sist? Inte ”hänga” och inte ligga. Utan en officiell dejt. När frågade du någon sist? När var du tvungen att rådfråga din bästa vän om hur du får upp modet att ens fråga den du är intresserad av om denne vill gå på dejt? Nej, jag trodde inte det heller.
Vi är så upptagna med att gnida kroppar och få orgasm så att vi inte är ensamma. Var tog den lite vackrare kärleken vägen, när byggdes det en motorväg till relationer istället för den hårda och lite mer krångliga vägen?
Egentligen ville jag skriva med en hårdare ton med det självklara bittra huggandet. Men jag kan inte vara en bitterfitta idag. Jag vill mest egentligen bara få veta att det existerar fortfarande, så alla disneyprinsessor kan andas ut och fortsätta knarka Carrie Bradshaw i lugn och ro. Sen vill jag även tillägga att en dejt inte behöver vara en sådan kliché som bio, mat, tivoli, ballonger och sockervadd. Fantasin sätter gränserna och egentligen är det ju människan man vill vara med, tillbringa tid med. Jag sträcker mig efter ett grässtrå tror jag. Ligger vi bara med varandra nu för tiden eller finns det någon hållplats innan. Är dagens dejting att man ligger med varandra? ”vi dejtar” hör jag ofta men då har dessa knullat skiten ur varandra på en stadig basis i cirka 3 månader. De kysser varandra öppet bland folk och flirtar/ligger/filmkvällar sig inte med någon annan. Jag blir förvirrad, för det känns alltid som att jag inte är med i världen jag finns i. Ser jag alltid saker och ting så annorlunda?
Idag finner vi kärlek på ett mer miserabelt vis. Snudd på desperat.
Men jag vill inte blanda in kärlek i det här inlägget mer än vad jag gjort. För mig är kärlek något mycket större och mer betydande än bakfylletankar. Så en annan gång får ni höra om det. Men det kommer snart för jag har haft djupa filosofier om det med på senaste tiden. Jag avrundar med ett citat från Dylan Moran; You have a very big choice in your life. Are you going to be sane or not lonely?