oh Karma where art thou?

Det är lögn att skriva ”allt började för ungefär 2 veckor sedan” för i stort sett hela mitt liv har karma rövknullat sönder ringmuskeln på mig, men för att korta ner historien så tänker jag göra det ändå.

 

Allt började för ungefär 2 veckor sedan, min mage var i extremt uppror. Egentligen var hela kroppen i uppror men jag har aldrig tänkt på saken. Jag är uppväxt vid vägkanten av den hårda vägen och det ”är inget fel på mig” så att mina dumpningar på toaletten innehöll endast blod var (jag citerar McDonald’s) ingen Big Deal. Att toaletten hade färgats blodröd varenda gång jag besökt puderrummet de senaste månaderna hade jag inte brytt mig om. Så när jag för ungefär 2 veckor sedan började hosta och spy upp brunkletigt slem blandat med blod började jag bli orolig. Det fick mig att tänka på att mina magknip var ganska så rejäla, egentligen. Jag funderade en stund på hur drygt det skulle vara att åka till doktorn så jag struntade i det. Tiden gick och det blev värre och värre och värre. Blödande magsår var det sista jag behövde i mitt annars ganska stressiga liv, så jag sket i det. Jag försökte göra som småbarnen gör när dom är rädda för monstret i garderoben, blunda och skrika att det inte finns något monster, så finns det sedan inget heller. Men det fungerade såklart inte. För det FINNS monster i garderoben, jag lovar.

Vad barn då gör är att skrika på mamma så hon får komma och kolla i garderoben för själv vågar man inte. Jag å andra sidan tänkte alltid att kanske äter monstret upp mamma, vilket det aldrig gjorde givetvis. Nu har ju inte jag min mamma i närheten så jag gick in till grannen och sa att jag så gott som hade ett monster i magen. Min granne (som råkar vara en duktig läkare på Huddinge sjukhus) sa att jag skulle åka in till akuten omedelbums.
Morgonen därpå satt jag i en bil på väg till akuten.

 

Jag fick träffa en läkare som såg ut som en slemmig person. Hade jag sett honom på stan hade jag antagligen i mitt stilla sinne tänkt ”pedofilmaterial”, för ja jag är så fördomsfull att jag dömmer anonyma människor efter utseende (och det gör du också, du vägrar bara erkänna det för då skulle någon annan dömma dig) . Jag berättade för honom att jag (min läkargranne) trodde att det var ett blödande magsår. Läkaren som hette Gabriel tyckte då att det var en bra idé att trycka upp en kamera i röven på mig några decimeter. Jag ryckte på ögonbrynet och tänkte i mitt stilla sinne att ”gabriel” var helt fel namn för honom och att Lucifer skulle passa bättre. Innan jag skulle få en absurd hentai-undersökning i rumpan skulle jag dock förlora lite blod och få lavemang insprutat i analen. En sköterska kom in och började sticka mig i armen. Först stack hon i fel arm, sen stack hon på fel ställe och sen stack hon för långt in och sen stack hon helt rätt…och tog massa blod.
Måttligt yr lade jag mig på en brits och flashade bakdelen för sköterskan. Hon var väldigt trevlig och vi skämtade lite om hur trevligt det är med laxermedel i flytande form uppstucket i rumpan. Hon berättade att hon led med mig och jag log lite.
- Det är inte jag som måste sticka upp saker i folks rumpor for a living, så lid inte för min skull.
- Du har antagligen rätt.
- Det har jag alltid, hjärtat. (jag var smått tömd på blod och kaxig..och rädd)

 

För er som känner mig mer personligen så vet ni att jag har problem att bajsa hos andra. Jag kan bara göra det när jag är ensam i mitt egna hem, så att bli paniknödig på akuten i huddinge var traumatiskt för mig. Men jag klarade det med. Smått orolig vad den tjocka farbrorn som gick in på toaletten efter mig skulle tycka om mitt desperata försök att gömma doften av lavemang , så gick jag in till rektoskopirummet, 111 (akta er för att gå in i rum 111 på akutmottagningen!) . Pedofilgabriel from hell kommer in och en gammal sköterska följer med. Hon börjar stryka mig på armen och pratar om att det inte alls är obehagligt. I mitt stilla sinne fantiserar jag om en liten tanpetsstor kamera som förs in i rumpan på mig. Gabriel tar då fram en svart, avlång kamera som är markerad med 10, 20, 30, 40, 50 centimetersstreck och jag får frispel direkt.

-ska DEN in i MIN rumpa?!
-ja..
- Nog för att jag fått saker in i röven förut, men det DÄR är löjligt. NO WAY IN HELL!
- Den ska in.
-yeah, that’s what she said and she CRIED!
-ursäkta?
- det betyder över min döda kropp, ”gabriel”!

Sköterskan lugnar ner mig och ber mig andas djupt medan gabriel slemmar min rumpa med glidmedel.

-först ska jag kolla med fingrarna lite. Jag lovar att ta det försiktigt.
I samma stund som han säger ordet ”försiktigt” så våldstrycker han in 2 fingrar i rumpan på mig och agerar elvisp från hemmafruarnas helvete. Jag biter ihop käken och bilder på hur han ska mördas blixtrar förbi i sinnet på mig. Gabriels fingrar åker ut ur rumpan på mig och utan förvarning trycker han väldigt respektlöst in kameran i rumpan på mig varpå jag skriker rakt ut. Alla svordomsramsor i mitt bibliotek dansar ut ur munnen på mig och jag vill inte ens tänka tanken på vad patienterna utanför tänker.
-Fitta på en jävla pinne, FÖRSÖKER du våldta mig eller? ..alltså är du GALEN?! DEN GÅR INTE IN MER JAG LOVAR! det här är ju löjligt..MEN DITT JÄVLA HEMOROJDANFALL TILL MISSFOSTER DRA UT DEN UR MIG!!

till slut dras kameran ut ur mig och jag ligger helsvettig på britsen och känner mig våldtagen av en robot från yttre rymden varpå Gabriel säger att jag har en väldigt frisk anal.

- ”jag hoppas du hade engångskameran igång för det där är enda sightseeingen du får av min utomordentliga anal, Gabriel.”  muttrar jag medan sköterskan torkar bort glidmedlet. Snabbt som fan drar jag upp byxorna och kollar strängt på doktorn. 
Han skakar min hand och ber mig vänta utanför.
- Det kan jag väl göra, Gabriel.
-vanligtvis brukar patienter inte tilltala sin doktor vid förnamn.
-du har fistat min anal med en kamera, jag tror våran doktor-patientrelation har tagit ett kliv så vi kan kalla varandra vid förnamn.
-okej linnéa..
- Det är fröken Lundgren till dig, gubbjävel!

Jag sätter mig på golvet och väntar på provsvar. Tydligen är jag frisk som en nötkärna förutom att jag spyr blod och alla andra symptom. Jag får tid för en gastroskopi dagen därpå och blir sedan hemskickad.

 

Morgonen därpå åker jag till Huddinge igen för att få kamera nummer 2 i kroppen. Den här gången ska en riktigt lång kamera ner genom halsen på mig och klia magsäcken. Johan är med mig och håller mig i handen. Doktorn som ska leka hentaimaster den här gången var faktiskt riktigt trevlig, ”trots att han var invandrare” (som min mormor skulle ha sagt). Känslan av att få en 90 centimeter lång kamera ner via halsen till magen är minst sagt underlig. Min kropp hostade, spydde vatten, blåstes upp, rapades, sparkades och allt annat konstigt medan mitt sinne tänkte på hur häftigt det kändes att ha en kamera i kroppen. Det är helt klart en speciell känsla och jag ville så gärna se på tv’n hur jag såg ut inuti. Tyvärr stod läkaren och sköterskan framför tv’n så den enda som inte kunde se mig själv var jag. Johan lyckades dock se min magsäck. Jag var orolig att den skulle vara ful, ostädad eller ovårdad som vilken ungdomslägenhet som helst, men Johan sa att den var vacker.

Med en avdomnad tunga och en shockerad mage blev jag ledd till ett café där jag fick dricka lite vatten medan Johan log lite mot mig och sa ”jag är den enda som har sett I din mage”. Vi båda log åt tanken att det var speciellt, på vårt egna lilla vis.
Den nya läkaren Doktor Daniel sa att det inte fanns något ovanligt i magen och jag fick sedan förklara hur jag mådde och lite till. Han blev orolig och skrev remiss om att jag skulle få träffa magspecialister och även få en grövre, längre slang upp genom hela tarmsystemet.
Jag gnydde och kollade olyckligt på honom.
- de senaste två dagarna har jag blivit våldtagen analt och deepthroat’ad av kameror här på akuten. Måste ni göra mer idag?
- Gud nej! Du får åka hem igen och vänta på mina remisser. Någonting ÄR fel på dig, vi vet bara inte vad men det verkar helt klart väldigt allvarligt.

 

Jag skakade Daniels hand och åkte hem. Åtminstone visste jag nu vad en gastroskopi innebar. Veckan som fortlöpte hade jag ont i kroppen stup i kvarten och det har jag fortfarande. Jag började tänka på att jag måste ha varit Adolf Hitler i mitt förra liv, för Karma hatade mig. Det var ingen tvekan om saken längre, karma avskydde mig.

 

Så här sitter jag nu, ett Dr.House-fall med ett mystiskt frågetecken ritat på magen. Jag har ont, är stressad och helt slutkörd. Min kropp är ett helvete nu och mitt psyke är lagom rangligt. Det är få saker som är bra just nu ( i vanlig ordning). Jag fäller en tår och viskar ”varför hatar du mig så mycket?” som om karma skulle lyssna. Jag torkar tåren och loggar in för att läsa min mail.
Bland alla facebookapplikationer hittar jag ett riktigt mail. Det var en kvinna som ville ha en utställning med mina fotografier. Jag har givetvis tackat ja och inväntar nu mer information (även om mailet var väldigt detaljerat). Jag log lite och tänkte i mitt bittra sinnesstadie att det fan var dags att karma fick lite skuldkänslor.

Så, karma finns där ute. Men klaga inte förrän du har blivit våldtagen av Hentaidoktorer med robotkameror genom alla hål och mynningar på din kropp. Eller jo, klaga. Sen lägger du dig ner på golvet och gråter samtidigt som du skriker ut hur hemskt allt är. Var en snorvalp tills karma inte orkar mer. Nu är det dags att vända på steken och fista upp lite ringmuskler på ”fröken karma” istället. an eye for an eye.

Att välja sig själv eller andras vilja

Nu är min mens sen, igen.
Både jag och kroppen börjar undra vad som händer. Jag borde ha varulvsförvandlat mig till en tvättäkta ragata vid det här laget, men icke.
Inget blod som kletar upp mitt underliv och inga tvångshandlingar att duscha var och varannan halvtimme.
Om det visade sig att jag var med barn (..igen) , så skulle det vara toppen. Om jag ville ha barn, vilket jag inte vill.
Med risk för att bli spetsad på diverse tillhyggen och utskälld ända in i benmärgen av nyblivna mammor, så ska jag tala om abort.
För jag börjar tröttna på hela babyhysterin.
något ännu mer som jag börjar tröttna på är att hysterin har förvandlats till en epidemi som försöker smitta alla andra,
ingen frisk ska gå fri.

I Sverige idag är det ens eget val om man vill göra abort eller inte.
Det är en av många (oskrivna?) lagar som jag kan ge tummen upp till.
Visst, vi har ett gäng tanter som demonstrerar på plattan i Stockholm. Men dom är fundamentalister, så jag räknar inte dom som
en vettig skara.
Det är ingen som säger att du måste behålla embryot och bli gravid, det är ingen som anammar din oreligösa ”grotta” för att du tycker om att
ha sex med folk. Det enda dom anammar är att du inte använt kondom (dom = läkare/barnmorskor, ungdomsmottagning osv).
Det tycker jag att dom gör bra, anammar sådant. dom talar varken för eller emot abort, men smäller en på fingrarna för att man inte skyddat sig ordentligt.
Det är ljuvligt! på riktigt, I’m not shiting you.
Personligen tycker jag att kondom är erotikdödaren nummer ett, så jag sväljer piller istället. Det är mycket enklare.

Åter till saken;
I Sverige får varje individ bestämma själv om dom vill göra abort eller inte.
Men sen har vi babyboom-mammorna som går upp i kamp.
Dom pepprar en med tidningar och glorifierande, dom har en egen kalkylator i huvudet som räknar ut precis
när ditt eventuella blivande barn ska ploppa ut (seriöst, har man inte viktigare saker att kunna i huvudet?).
Dom gör allt för att man ska sätta på mothermode i kroppen och sedan behålla det.
Men jag vill inte!
Är jag en sådan hemsk människa bara för att jag vill se till mitt eget liv först?
Att jag vill ha en karriär, tjäna äckligt mycket pengar, få springa på krogen när jag vill, åka och hälsa på folk, leva för i helvete?
Nu nickar alla nyblivna mammor och tänker ”du är en hemsk och barnslig människa, du är så omogen. om du bara fick chansen..”
men jag ska inte ha något barn så försvinn från mitt ansikte, gå och byt blöjor med era väninnor eller något.

Naturligtvis sticker jag inte under stolen med att jag kan vara okänslig, absolut inte.
Jag har gjort abort förut (jag är en syndare, jag vet) och direkt efter att aborten var klar så kände jag ett hack ristas in i samvetet.
Sen fick jag glass och  mina bekymmer verkade svalna i takt med min kalla, glassfyllda mun.
Än så länge är det bara en spermie som växt till sig lite och fastnar i min kropp.
Herregud jag sköljer bort, sväljer, torkar bort och smetar ut spermier var och varannan dag. Borde inte det vara lika stor abortfråga?
Nehe, det gällde bara om han kom i dig och en jävel lyckades haka fast sig i ett av alla mina miljoner ägg?
Det är inte unikt och vackert, det är ett ”en på miljoner failande!”. I mina ögon, just idag så är det så. punkt slut.
Jag är 19 och jag ska inte behöva gå i mammatankar. några av mina vänner och bekanta har fått barn och dom är i min ålder,
jag säger grattis till er, jag vet med er att några av er kommer bli helt underbara mammor.
Men jag vill inte ha barn idag. Om det ska låta bättre för alla nyblivna fundamentalistmammor så; ”jag är inte redo. jag är nog inte mogen nog”.
Men om sanningen ska fram är jag nog lite övermogen, jag tänker karriär, inte nappflaskor och blöjbyte.
Det tar vi när jag minst är 25 år. minst. Tills dess ska jag leka barnslig, hemsk, egoistisk och trångsynt.

Jag tänker inte ursäkta mitt beteende om den här frågan, alls.
Det är ens eget val om man vill göra abort eller inte och jag vill göra abort.
Jag tycker om att tänka på mig själv i första hand. Det blir alltid bäst så.
Men visst, gör vad ni vill. Bränn mig på bål, jag är säker att folket gjorde samma sak innan år 1938 här i Sverige (1938 tillät Sverige begränsad abort).
När man tänker efter så började frågan om abort blomstra upp 400 år före kristus då en läkare vid namn Hippokrates kom på att det var oetiskt att
göra abort. Jag har en tanke om att det var nog oetiskt sätten dom gick till väga med att göra abort, inte själva aborten. men sådant kan man forska djupare i.
Däremot har abort funnits sen oändligheten. Yes Mr. Religion, kvinnor har gjort abort under tiden både mohammed och Jesus sägs ha vandrat på jorden.
Till alla katoliker som förbjuder all omänskligt sex, förutom med småpojkar, guess what? kvinnor har gjort abort med erat älskade kors, det finns det dokumenationer på.
Kvinnor har dragit till så extema metoder enbart för den fria viljans skull och när det kommer till slutändan så vinner viljan över vilken etik eller religion som helst.
Ska jag falla för grupptrycker och behålla ett barn bara därför att? det är mer korkat än att falla för ett ”börja röka”-grupptryck.

Därför ska jag, om jag är gravid, ta min otroligt snygga häck till sjukhuset, ta ett piller eller eventuellt peta bort en geggklump från min livmoder,
köpa en glass, sätta mig i solen, tända en cigarett och fortsätta leva mitt liv. Cigaretten får stå för grupptryckssymboliken i det hela.
Det hade varit värre om läkarna hade varit tvugna att trycka in ett hagelgevär i underlivet på mig för att skjuta ett foster, då hade även jag tvivlat, belive me.
Men nu är det är mitt val, låt det vara mitt val.
Bespara mig predikan om barn, jag jobbar i en barnbutik för i helvete, I know everything. trust me. Jag ser för och nackdelar hela dagarna, jag ser sockersöta stunder och bittra missöden.

Nu ska jag hoppa in i sovrummet och träna på de olika stilarna man kan använda för att senare kunna skaffa barn, jag ska nämligen ha sex.
Hejdå

ps: mina källor till det historiska om abort finner ni om ni är lite duktiga här. Annars kan ni gå till ett välsorterat bibliotek och läsa där, det finns underhållande information
i äldre böcker om hur man kunde gått till väga om man ville göra abort på till exempel medeltiden. knowledge for the win.