I de lugnaste vatten

För de personer som känner mig eller har träffat mig under mestadels nyktra tillfällen vet att jag är ganska lugn. Visst att jag kan ha intensiva konversationer och skratta högt och mycket, men jag brusar inte upp och blir redlöst förbannad. När det väl händer att jag blir sådär riktigt arg, ja då kan det gå hur som helst. Om vi helt hypotetiskt säger att det hände idag, vill ni veta historian då?

Okej.

På senaste tiden har jag börjat knarka clementiner så jag beslutade mig för att åka till Coop och köpa på mig några kilon. Väl inne i affären går jag omkring vid grönsaksdisken och letar efter clementiner och granatäpplen. Vid lagerdörren står en man och en kvinna varav mannen ser ut att vara någon form av fredsambassadör från rymden (di leva skulle varit stolt, om jag säger så)..
han står och skäller på en lagertjej över att det inte finns ett tillräckligt stort utbud av grönsaker eller produkter som inte är djurtestade, laktos och glutenfritt. Hans upprörda tal höll på i en evighet och det kändes ungefär likadant som när radion avbryter ens favoritlåt med den där vidriga jingeln och berättar om olyckor ett tiotal mil bort från dig själv. I alla fall börjar han blanda in det svenska samhällets struktur där affärer likt coop är en idiotisk livsmedelskedja vars enda uppgift är att mätta magar på den redan förmögne mannen. Jag brukar ignorera dessa människor, men nu stod han mellan mig och mina clementiner så jag observerade samtalet i hopp om att lagertjejen magiskt skulle trolla fram en oas av politiskt korrekt frukt eller något liknande….vilket inte hände.

För de personer som känner mig vet att mitt temperament kan kortas ner ganska radikalt när jag vill något och inte får det. Jag pratar inte om särskilt materiella ting utan snarare att få hävda mina åsikter, dricka kaffe eller vin, sex eller i detta fallet nu clementiner. För de läsare som inte känner mig så kommer ni alldeles snart få reda på hur det kan gå.
Det jag gör är att jag ställer mig snett mellan lagertjejen och “ambassadören” för att sedan titta lite menande och nickar i monologen han har. Hans hona står tyst och tittar ner i backen som om hon precis kommit från Saudiarabien där hon just brutit mot en av alla regler landet har för att hålla kvinnorna i styr. Alternativt lite som en hundvalp som precis blivit omplacerad efter att ha gett den lilla sonen i hemmet en allergisk reaktion.
Lagertjejen kastar snabba blickar på mig lite som om hon var i ett gisslandrama och ville att jag skulle fatta vinken och tillkalla polis eller batman. Detta uppmärksammar ambassadören och tittar på mig med en förundrad och smått förolämpad blick.

Han är lika röd i ansiktet som vänsterpartiets senaste valkampanj och utbrister:
-”Ja, vill du något eller?!”

(det är här som mina vänner andas in kraftigt och tänker “det där skulle han aldrig ha sagt!”)

Efter en stunds tystnad och eftertanke beslutar jag mig för att svara på hans fråga och jag tar ett litet (men ack så dramatiskt) andetag och rättar till glasögonen, innan jag sätter igång:

-”först ville jag bara ta mina giftbesprutade clementiner och gå till kassan obemärkt,
men det har blivit nedprioriterat nu när du förvandlat hela grönsaksavdelningen till en ny version av sovjetunionens raseri gällande omvärlden och dess utveckling, samtidigt som du lyckas bryta mot minst 2 lagar gällande bemötande av andra människor, samtidigt  som du beter dig som en komplett idiot nedflugen från ett parallellt universum, där inkompetens uppenbarligen är rödmakten.
Men det är ju jävligt orginellt att en fundamentalistisk kommunist till vegan a lá frihetskämpe står här och skriker på en liten praktikant över att dagens samhälle inte har tillräckligt med varor till dig och din lilla komba ya-fantasi.”

Här försöker ambassadören avbryta mig men han får ett varningens finger upptryckt läskigt nära hans mindre andningsorgan och jag fortsätter:

-”Då vi de senaste åren har massproducerat mat till de personer som är tillräckligt rika att kunna välja sin kost.
För det är vad ni jävla vänsterfittor gör, får pengar av staten tack vare bidrag medan ni upptäcker världen, nirvana och den egentliga meningen med livet och har tid att skrika på folk. Studenter och sjuka människor tvingas äta konserveringsmedel och dåliga produkter för att de inte har råd, medan du gnäller på att det inte finns prinsesstårta som inte innehåller någonting, en tårta utan ingredienser!
Kan inte du bara ta och applicera ditt agerande på en annan situation. Antagligen vill du rädda valar och svältande barn i afrika, där har dom inga jävla laktosfria produkter…där har dom inga produkter alls!
Så innan du står och skriker på människor som inte är ansvariga till hur det ser ut i dagens samhälle kanske du borde skrika på dig själv, din inkompetenta jävla hycklare.

här är det plats för en sekunds konstpaus, innan jag fortsätter igen genom att göra avstamp att vilja komma fram till frukten jag var ute och jagade:

-”Så om du ursäktar mig så ska jag bara ta mina O-ekologiska clementiner och gå härifrån. Inte för att jag kan förmå mig att förstå hur frukt kan vara annat än ekologiskt, men du är uppenbarligen experten.”

Jag valde mina clementiner noggrant då jag väntade på någon form av respons. Ambassadören var mållös, lagertjejen var mållös och honan sken som solen. Jag knöt min påse, harklade mig lite och log medan ett “ha en fortsatt trevlig kväll” slank ur mig.

Nu när ni läst hela texten kan jag berätta för er att detta inte var ett dugg hypotetiskt utan faktiskt hände idag. Jag och min goda väninna Sara* hade en chattdejt och hade det inte varit för henne så hade jag aldrig orkat återberätta händelsen för er.
Hon väntar ivrigt på att jag ska skriva en bok eller slå igenom som komiker, så jag lapar i mig av hennes fängslande skratt och respons till mitt agerande. Hon får mina vansinnes-utbrott att kännas accepterade, att jag faktiskt får bete mig sådär eftersom det ger så mycket glädje till henne och andra vänner. Så hata inte mig utan hata hon som tillåter mig fortsätta så som jag gör.

Innan jag fortsätter vill jag poängtera att jag ofta generaliserar när jag brusar upp. Min egna, privata politiska åsikt har ingenting med mitt utbrott att göra och jag är inte direkt fördomsfull gällande vänsterpartiet, veganer eller personer som älskar universum. Så är det någon grinig vegetarian från vänsterpartiet som har någonting att säga mig, så gör det. Själv är jag laktosintolerant och väljer att inte äta kött periodvis för att det för stunden smakar äckligt. Jag röstade inte rött i valet och har säkerligen materiella ting som är skapta av barn eller testade på djur, jag tycker inte om det men är inte tillräckligt motiverad att göra något åt den saken heller.

 

 

(*gällande reklamer för Sara: Hon är en enastående artist och min vapensyster när det kommer till att dricka vin och beklaga sig på omvärlden. Vi skrattar så vi gråter åt varandras missöden gällande det mesta i våra liv. På senaste tid har hon valt att äntligen ta tag i musiken på allvar och hon gör det som ett riktigt proffs. Vill ni lyssna på hennes musik så finns den på iTunes här . Självklart finns hon överallt på internet men jag tycker hon förtjänar pengar nog att kunna välja sin egen kost så köp låten annars blir jag arg på er med.)